Sjöormen på stora torget!
Axel Ebbes konsthall.
Badhuset,där ja tillbringade mycket
tid,ja tävlingssimmade i min ungdom.
År 1912 uppfördes det 53 meter höga vattentornet i det nordöstra hörnet av Stortorget intill Stadsparken. Byggnaden ritades av Ivar Tengbom.
Skyttsgården – från lazarett till museum
Om väggarna i Skyttsgården kunnat tala, hade vi fått höra historier om livet i Trelleborg de senaste dryga hundra åren. Den vackra byggnaden har under årtiondenas lopp haft de mest skiftande användningar, huset byggdes som sjukhus för att sedan bli bibliotek, skola och museum.
Sjukhuset!
Där ja såg dagens första ljus
detta var 1938
1984 planterades de första palmerna ut i Trelleborg. Bakom projektet stod Mikaeli Marknadskommitté
Liten bild till infarten i hamnen.
- Utan hamnen inget Trelleborg!
Som liten upptäckte han hamnens tjusning från barnsitsen bakpå på morfars cykel. Trettio år senare basar Ulf Bingsgård över den stora festen som ska celebrera att Kungsleden fyller 100 år.
- Vad vore Trelleborg utan hamnen och färjorna? Möjligen en utpräglad förort till Malmö utan eget liv…
Kommunstyrelsens ordförande Ulf Bingsgård är född och uppvuxen nära hamnen och bangården. Från fönstret i sitt rum kunde han följa när färjorna kom och gick, när tågen rangerades, när båtarna lastades och lossades.
- Livet i hamnen var en naturlig del i min uppväxt, berättar Ulf Bingsgård. Jag fick också ofta följa med morfar ner i hamnen. Jag satt bakpå hans cykel under många turer i hamnområdet. Han var väldigt intresserad och kunnig, och berättade om stort och smått. Han hade jobbat på sjön i sin ungdom och hade mycket att säga.
Intresset och kunskaperna fördes vidare till barnbarnet, på samma sätt som i många andra Trelleborgsfamiljer. Känslan för hamnen och färjorna och möjligheten att låta tanken följa med fartyget över horisonten, är något som många känner igen sig i. Det är nog få trelleborgare som i sin ungdom inte roat sig med att skriva upp registreringsnummer på bilarna som färdades längs Trelleborgs långa gata, från Albäck till Dalabadet. När utländska bilar dök upp då visste man att färjan kommit in…
När nya m/s Trelleborg kom 1982 var Ulf sju år gammal. Färjan kom att bli föremål för hans första samlarvurm.
- Jag samlade på allt jag kom över som handlade om m/s Trelleborg, broschyrer, tidningsartiklar, allt jag kunde hitta.
Så småningom utvecklades intresset till att omfatta allt som hade med hamnen och färjorna att göra.
- Jag sprang ideligen hos rederierna och bad om material om färjorna…
Någon broschyrsamlare är han inte längre, men intresset för hamnen håller i sig hos Trelleborgs kommunalråd. Rådhuset ligger granne med Sveriges näst största hamn och många av Ulf Bingsgårds arbetsuppgifter är på ett eller annat sätt knutet till hamnen även om han inte sitter i hamnbolagets styrelse.
- Hamnen är en viktig del i näringslivet i Trelleborg, nu precis som för hundra år sedan när Kungsleden startade. Idag arbetar vi med att positionera Trelleborg som staden mitt i Europa och hamnen har en nyckelroll i detta. Sett ur ett europeiskt perspektiv är Trelleborgs hamn en ovärderlig länk i transporterna mellan Skandinavien och kontinenten.
- Även om vi inte är Europas geografiska mittpunkt så är vi en logistisk knutpunkt mellan Norden och övriga Europa. Titta på en karta över Östersjöregionen, då blir det väldigt tydligt att Trelleborg är den naturliga vägen. Vi är den självklara angöringspunkten på norra sidan Östersjön.
Ulf Bingsgård funderar en bra stund över frågan hur Trelleborg sett ut om Kungsleden gått Trelleborg förbi för ett sekel sedan. Att tänka sig Trelleborg utan hamn och färjor är svårt.
- Då skulle vi antagligen varit en utpräglad sovstad, en förort till Malmö utan eget liv. Titta på andra orter som dominerats av en industri, Höganäs exempelvis. Vad har hänt där när företaget dragit ner? Jo, utvecklingen har stannat av.
- Utan hamnen vore inte Trelleborg Trelleborg!
Redan på vikingatiden var Trelleborg en betydande hamnstad dit drakhövdade vikingaskepp kom för att göra affärer. Vägen in i Skåne gick över Trelleborg, genom portarna på Trelleborgen, och vidare upp till Uppåkra, föregångaren till Lund. Trafiken över Trelleborg och till den stora handelsplatsen på Lundaslätten var av betydligt större omfattning än i Birka som ofta framhålls som Sveriges förnämsta.
- Det är förstås det geografiska läget som avgör, då som nu, konstaterar kommunalrådet. Förbindelserna över havet har alltid varit viktiga, och kommer att vara det också framöver.
Den 9 november 1989 inträffade en händelse som skulle komma att få stor betydelse för Trelleborg, Berlinmurens fall. I fyrtio år hade Kungsledens färjor seglat till den stängda hamnen i Sassnitz, där människor stod uppe på backen och tittade på fartygen som färdades till friheten, fem gånger per dygn, utan möjlighet att få fara med.
- Jag var i DDR och Östberlin flera gånger innan murens fall, och minns tydligt både hur kusligt och spännande det var när man åkte in i Sassnitz. Så försvann muren över en natt och människorna var inte längre inlåsta. Det var en fantastisk känsla, och det har hänt så oerhört mycket på de tjugo år som gått. Idag har man lyckats väldigt väl med att tvätta bort det Sassnitzgrå. Vi har ett tätt och mycket givande samarbete med Sassnitz kommun idag, något som vi är väldigt glada över. Ibland brukar jag säga att södra delen av Trelleborg ligger i Sassnitz. Det är förvisso fyra timmar bort, men i Norrland är det inte ett avstånd som förskräcker.
Hur ser då Trelleborg ut om 20 år? Ambitionerna i Rådhuset är att gå från hamnstad till kust- och hamnstad, att trelleborgarna ska ha både hamn och tillgång till havet.
- När vi flyttar ut hamnverksamheten i sydost frigörs centrala delar av Trelleborg till annat. Då kan trelleborgarna få tillbaka sin hamn, medan den industriella verksamheten, kollektivtrafiken på vattnet, kan utvecklas utan att störa stadslivet. Samtidigt har vi en levande hamn som skapar puls i Trelleborg, att följa när arbetet i hamnen fascinerar de flesta. Det får vi ofta bevis på när vi får besök och tar gästerna till Ångkvarnen.
Ulf Bingsgård tror på en koncentration av färre men större hamnar i framtiden, samma utveckling som flygplatserna genomgår just nu. Då kan investeringarna utnyttjas bättre, konkurrenskraften ökar och därmed lönsamheten.
- Vi kommer att få se fler och större färjor i Trelleborg, tror kommunalrådet, färjor som snabbt och effektivt lastas och lossas utan långa liggtider i hamnen. Jag tror också att företag på Själland i allt större utsträckning kommer att använda Trelleborg som utskeppningshamn, vägen över Öresundsbron är snabb och lättillgänglig.
Också järnvägstrafiken kommer att utvecklas, inte minst mot bakgrund av klimathotet. Långa transporter kommer att gå på spår, korta på gummihjul.
- Vi måste utnyttja de resurser vi har bättre, och här har EU en viktig uppgift. Genom att satsa på järnvägen blir både miljön och ekonomin en vinnare. Jag tror på en renässans för järnvägen, både för godstransporter och för persontrafik.
Också när Ulf Bingsgård blickar hundra år fram i tiden så ser han hamnstaden Trelleborg i sin kristallkula.
- Transporter över vatten kommer aldrig att kunna ersättas av broar, även om tekniken förändras så kommer fartygen att finnas kvar- om hundra år precis som för hundra år sedan.
Ingrid Wall